TVÅ AV DE FINASTE LÅTARNA - NÅGONSIN!

Jag är inte mycket för smöriga ballader med äckligt smöriga texter.
Hatar kärlekslåtar där man bara hör: I want you, i need you. Be with me oh baby oh baby osv osv. Usch - sånt klarar jag inte! Jag har mina favoriter inom det området, (inte de smöriga) och dem heter så mcyket som Sufjan Stevens och vårt eget svenska band The Perishers.
The perishers skriver kärlekslåtar, men det blir aldrig smörigt. Jag vet inte om han (Ola Klüft) gör det, men det känns som att han skriver sina låtar efter egna erfarenheter. Man känner igen sig i alla deras låtar. Det är så mycket känslor och man blir helt tagen. Det är inte det typiska I need you baby bla bla bla. Dem sjunger oftast om något/någon dem har haft, men som är borta...det är som ett mysterium - en gåta.
Sufjan Stevens då...han är en klar favorit hos mig! Han röst är den finaste ni kan tänka er! Så mjuk och len. Han låtar är som en gott & blandat påse - dem innehåller allt. Han kan sjunga världens sorgligaste låtar för att sedan gå över till den gladaste melodin.
Det är dessa två som gör två av de finaste låtarna någonsin! The Perishers - My Own och Sufjan Stevens - For The Widows In Paradise, For The Fatherless In Ypsilanti.